Av Alina Larsson

​

Idag vill jag hylla dig, så fin som du är! 

​

Hur vet jag att du är fin? Nja, jag kanske inte riktigt vet. Men jag förmodar. 

​

För att om du läser det här så finns det antagligen ett eller flera alldeles underbara och aningen annorlunda barn i närheten av dig, som du tar hand om. Hjälper, stödjer, glädjas och kämpar tillsammans. Och så lär ni varandra.  

​

Du lär barnet att förstå omgivningen, klara av vardagssysslor, bli mer självständigt. Kommunicera, ta på kläder, fixa badrumsbesök, stå i kö i affären. Rita, räkna, läsa. Lyssna och ha tålamod.  

​

Och barnet lär dig lyssna och ha tålamod – också. Att vara extremt uppmärksam och lyhörd. Att kunna hålla dig lugn och sansad oavsett vad som händer. Att hela tiden tänka i förväg, analysera, prioritera…  

​

Ofta krävs det så mycket att det inte finns plats kvar för något trams och meningslösheter. Det oväsentliga tonas bort – och det blir kvar bara det råa och äkta: kärlek, omtanke, ödmjukhet. Ditt barn lär dig att bli en riktigt, riktigt fin människa. 

​

Och det fantastiska är – du kan ge det tillbaka genom att vara den vackra förebilden för barnet. Och inte bara barnet. Du kan lysa upp för alla som finns i närheten, så att världen runt dig blir lite finare också.  

​

Du gör världen bättre, så fin som du är. Du och ditt alldeles underbara och aningen annorlunda barn…