Av Alina Larsson

​

Om man inte ser något, betyder det inte att det inte finns. Det betyder bara att man inte ser det.

 

Han log. Världen är så underbar!

​

Solkatter busade i den turkosa bäcken och kastade då och då små solbollar i hans ansikte så att han var tvungen att blunda. Men de glimrande guldprickarna syntes även genom stänga ögon. Han blinkade för att växla mellan solkatter och solglitter, det var så roligt! 

​

Han hörde ett surrande. En tjock gosig gulrandig humla sysslade angeläget i en vit syrenbuske precis ovanför hans öra. Sedan kröp den ut, funderade lite – och flög långsamt iväg mot de doftande rosa nyponbuskarna på andra sidan. Han följde humlan med blicken, surrade adjö och viftade med handen.

Andades in kraftigt. Det luktade farmors trädgård, bekymmerslöshet och längtan efter något som får hjärtat att klappa fortare.

​

Han hukade sig. På ett grönt grässtrå kröp en röd rastlös nyckelpiga. Han sträckte fram ett finger och nyckelpigan fortsatt sin resa på det. Han vände handen. Nyckelpigan kröp runt fingret, klättrade upp på hans handflata och tog sig över till nästa finger. Det var skojigt och väldigt kittligt! Handen ryckte till, och den missnöjda nyckelpigan flög upp i det blå. ”Flyg Maria Nyckelpiga. Flyg öster, flyg söder, flyg hem till dina bröder…”, nynnade han.

​

En orange bofink kvittrade från en trädgren:

- Tsiptsiptsip! Vår och sommar, fridfulla drömmar! Hur är det vännen?

- Fantastiskt! Jag är så glad att se dig Bofink! Världen är så underbar!

​

Han skrattade klingande och brast ut i en lyckodans.

 

…Och utanför hans värld gick gråa och regniga människor och tittade bistert på en pojke som stod ensam mitt i lekplatsen. Han blinkade, frustade, väste, skrattade högt, viftade med händerna, mumlade, gjorde underliga figurer med fingrarna och snurrade. Utanpå kläder hade pojken en reflexväst med texten:

"Jag har autism"