Av Nadia Westman

​

För ett tag sedan jobbade jag på en fin skola och undervisade bland annat i NO-ämnen (det är fysik, kemi, biologi).

​

En dag var det fysiklektion i årskurs 9. Den dagen hade vi temat “Energi” och en av dagens frågor var “Vad man kan göra för att det skulle räcka med resurser åt alla på Jorden i framtiden”.

“Rätt” svar enligt läroboken var “att minska populationen”. Eleverna räckte upp händerna och svarade en efter en att de tycker så som det står i boken. Det var sorgligt att höra trots att det var “det rätta svaret”.

​

Men plötsligt räckte upp handen en av dem mest begåvade och ovanligaste eleverna i klassen. Han hade någon form av Autismspektrumtillstånd. Han var väldigt snäll, dock valde han bara några få människor som han ville umgås och prata med.

​

Eleven fick ordet och uttalade det mest underbara och passande svaret, som kunde ge hoppet på framtiden för oss alla: “Jag skulle komma på och hitta nya energikällor, så att det skulle räcka åt alla”.